Vad är trollingfiske?

Sportfiska rätt på Vättern (pdf) är ett regelblad som innehåller en kortversion innefattande de viktigaste reglerna för kräft- och sportfiske som en pdf-fil klar för utskrift. Denna bör du alltid ha med dig i båten vid fiske!

Alla, både svenska och utländska medborgare, är välkomna att från strand eller båt meta, pimpla, spinn-, haspel- eller flugfiska. Detta handredskapsfiske får fritt bedrivas över hela Vättern. Högst 10 krokar får användas per person.

Vättern avgränsas i Motala av Storbron och i Karlsborg av Kanalbron samt i övrigt av räta linjer mellan de två yttersta mynningsuddarna av tillrinnande vattendrag.

Trollingfiske och dragrodd är tillåtet på allmänt vatten samt på enskilt vatten utanför så kallad öppen strand. Vid detta fiske får användas högst 10 beten per båt. Det är ej tillåtet att vittja nät under en trolling- eller utterfisketur. På enskilt vatten utan öppen strand bestämmer fiskerättsägarna hur trollingfiske och dragrodd får bedrivas. På enskilt vatten utan öppen strand i norra skärgården säljs på vissa platser fiskekort till trollingfiske.

Omberg strandlinje (öppen strand)

Vid sportfiske får sammanlagt 3 fiskar av arterna röding, öring eller lax behållas per person och dygn, dvs. max 3 fiskar. Av dessa får max 2 vara rödingar.

Vid sportfiske söder om begränsningslinjen i norra Vättern får endast användas en krok per bete. Kroken får vara enkel, dubbel el. trekrok.

Allt fiske inom 100 meter från fasta redskap och fiskodlingar är förbjudet.

I Sverige är det förbjudet att flytta levande fisk och kräftor mellan olika vatten. Detta innebär att eventuell levande agn måste fångas i Vättern eller dess tillflöden. Det innebär också att fisk eller kräftor fångade i Vättern inte får flyttas till andra sjöar.

Vi förutsätter att:

Du hanterar fisk som skall återutsättas på sådant sätt att skador undviks. För att undvika skador bör fisken hanteras så lite som möjligt och tiden i luft minimeras.

Om möjligt skall avkrokning ske i vattnet utanför båten eller som ett alternativ i en vattenfylld balja i båten. Användandet av enkelkrok underlättar skonsam återutsättning.

Gullspångslax

Dennis Gustavsson med sitt svenska rekord.
Foto:Dag Jonasson

  

Laxförekomsten i Vättern är helt beroende av utplanteringar. Den första utsättningen av lax i sjön genomfördes 1959. Utsättningarna är en kompensation för förlusten av den mycket grova öring, i folkmun kallad "vätterlax", som lekte nedströms i utloppet Motala Ström.

Det är nuförtiden endast Gullspångslax, som har sitt ursprung i Vänern, som sätts ut. Gullspångslaxen är en relikt atlantlax som blev instängd och därmed helt sötvattenlevande för tusentals år sedan p.g.a. av landhöjningen efter senaste istiden.

Gullspångsälvens nedre del är gullspångslaxens lek- och uppväxtområde, men den har i många år funnits på olika odlingsanstalter och det är dessa som levererar den lax som sätts i Vättern.

Under senare år har 20 000 laxungar utplanterats i Vättern årligen, vilket givit många högtidsstunder för sportfiskarna i sjön. Trots detta är det problem att finansiera utsättningarna.

För den som vill vara med och bidra till att vi  har lax i Vättern även i framtiden kan frivilliga bidrag lämnas till stiftelsen Mer lax i Vättern.

Gullspångslaxen är världens mest storvuxna insjölax. I Vättern sattes för några år sedan nytt världsrekord på spöfångad insjölax, 20,4 kg vägde den från land fångade laxen som Dennis Gustavsson i slutet av december 97 fångade från klipporna vid Öninge utanför Ödeshög.

Fisken, som endast var 6 år (!), finns bevarad och kan beskådas i Ödeshög. Flera laxar mellan 20-22 kg har rapporterats från yrkesfisket!

Sportfiske efter lax kan i Vättern bedrivas året runt, om man anpassar fisket efter laxens vandringar till vissa områden i sjön och dess förflyttning i djupled i jakt på föda. Under den varmaste delen av året rör den sig mest ute på djupare vatten, företrädesvis under det s.k. språngskiktet.

De flesta fiskar efter sjöns lax under tiden september till april, vilket är förståligt, eftersom fisket då kan vara lysande, men fler borde ändå testa ett riktat fiske efter lax under den mindre bistra delen av året!

De fiskare som har upptäckt att laxen även går att locka till hugg under sommaren brukar vara lyriska över den kraft och spänst laxen visar i det varmare vattnet!

Under den kallare delen av året jagar laxen mest i de övre vattenlagren, ofta ända uppe i ytan - men ingen regel utan undantag!

Stapelfödan är spigg, siklöja och nors. Enorma mängder spigg kan ibland samlas på vissa platser, ofta mycket landnära.

Det är då det landbaserade fisket firar sina största triumfer! Laxfisket från land är unikt och har idag gått om trollingen i antal fångade och inrapporterade laxar över minimimåttet. Spinnspö med kastdobb och fluga, mete med siklöja och traditionellt flugfiske, när vindförhållandena så medger, är de vanligaste metoderna. Flugor i form av spiggimitationer är ett säkert tipps.

Flugfiske från flytring har under senare år blivit mer och mer populärt. Har Du tänkt dig ut på flytringsfiske, ska Du kolla upp väderleksrapporten extra noga och vara uppmärksam vindökningar under fisket!Fiska heller aldrig ensam!

Bra fiskeplatser är där djupt vatten påträffas nära land t ex vid Omberg, Hästholmen, Norr Granvik, Grännas norra hamnpir och vid Fingalshamn.

För att klara ökat antal fiskande från land utan att skadorna ökar, ber vi er alla visa ökad hänsyn för naturen och övriga besökare samt att respektera laxens minimimått. Hantera de små liven varsamt, som bekant växer de sig stora om de återutsätts oskadda.

Trollingfiskaren har många bra områden att välja på. Vi nämner här några.

På västsidan är vattnen norr och söder om Granvik heta laxstråk, likaså områdena runt det långsträckta grundområdet Tängan, söder om St. Röknen. Området runt grundet Flisen, söder om Karlsborg, brukar också kunna ge bra med fisk.
Östra sidan: Hela området från vattnen utanför Motala och söderöver, förbi Omberg, Hästholmen ner till Gränna med omnejd, bjuder ibland på lysande laxfiske! Platser som Böla grund, Skäljen,Omberg och Stava kan läggas på minnet!

Betesvalet styrs av vad laxen för dagen jagar. Man får pröva sig fram med en blandning av större och mindre beten. Wobblers, skeddrag / flutterspoons, apex, löja och snittpluggar är alla gångbara i sjön.

Upptäcker man att laxen jagar spigg, kan det löna sig att fiska med små wobblers - en hårvingad laxfluga eller spiggimitation, apterad bakom en mindre dodger kan vid sådana tillfällen vara rätta melodin!

  

  

Öring 

Alla svenska insjööringsformer varierar mycket i form, färg och prickighet. Allmänt skiljer sig öringen från laxen genom en kompaktare kroppsform, tjockare stjärtspole, fler och större prickar och rakare bakkant på stjärtfenan. I Vättern finns ett antal olika bestånd som kan se lite olika ut, varför det är vanskligt att generellt beskriva en karaktäristisk vätternöring.

Gemensamt för dem alla är dock att de reproducerar sig och växer upp i något av de tillrinnande vattendragen och att de efter 1-3 år i bäcken/ån vandrar ut i sjön som s.k. smolt. I sjön övergår de snabbt till fiskdiet och växer sig stora.

Glädjande nog har öringen ökat under senare år i Vättern. Anledningen är främst arbetet med att förbättra miljöförhållandena i bäckarna runt sjön. Samhällsinsatser i form av förbättrad rening, minskade utsläpp och kalkning har i kombination med det fiskevårdsarbete eldsjälar lagt ner i bäckarna runt sjön för att eliminera vandringshinder, biotopvårda av bottnar och strandzoner givit lön för mödan!

I Vättern fanns en gång i tiden landets mest storvuxna öringstam med en maxvikt av ca 23 kg. Den utrotades i och med att dess lekplatser i Motala ström byggdes ut för elproduktion 1918.

Dagens Vätternöringar når sällan vikter över 7-8 kg, men är känd som en riktig "värstingfighter" på kroken! Många lokala vätterfiskare framhåller gärna vätternöringen som den godaste matfisken, trots sjöns mycket välsmakande röding!

I dagsläget är det ganska få som riktar fisket efter enbart öring i Vättern. Öringen brukar ses som en bonusfisk vid fisket efter röding och lax, men om den positiva utvecklingen fortsätter finns goda förutsättningar till ett mer riktat fiske.

Under vår och höst stryker öringen gärna nära land och är därmed även intressant för landfisket. Under sommaren vistas den på djupare vatten där den jagar siklöja och nors och är därmed mest tillgänglig från båt.

Öringen söker gärna föda runt friliggande grund och strömsatta områden. I Vättern bildas ofta starka strömmar. Ibland är dessa synliga som strömkanter i ytan. Får du syn på en sådan, så testa att "kryssa" kors och tvärs över strömkanten.

Under sommaren kan ibland kallare uppvällande bottenvatten få öringen att jaga ända uppe i ytvattnet - testa därför att fiska mer varierat, djupmässigt, om du hittat ett sådant område.

Vätternöringen tar gärna en wobbler, likaså skeddrag och "apor" av olika slag. Ett hett tips är att testa en zebrarandig Toby!

  

Öringen påträffas i princip i hela sjön med undantag för norra skärgårdsområdet. Ett område väl värt ett besök om man har öring i sikte är sjöns syd västra delar mellan Hjo och Bankeryd.

Röding 

Vättern har Sveriges största och värdefullaste bestånd av storröding. Rödingen är en glacialrelikt, d.v.s. en kvarleva från tiden då inlandsisen sakta retirerade från landet. Rödingen i Vättern leker i ett magnifikt skådespel under senhösten över grunda stenbottnar.

Fisken har i Vättern potential att nå vikter upp till ca 10-12 kg, men det höga fisketrycket gör att mycket få fiskar blir så stora.

Röding mellan 1-2 kg är vanliga i fångsten, men det fångas ett antal fiskar med vikter på 3-5 kg årligen.

Den största inrapporterade rödingen i modern tid fångades i nät 1990 och vägde 11,2 kg!

Den största som är tagen på ett bete, är utan konkurrens den 10,3 kilo tunga rödingen som Bo Wiblom tog på en kopparspinnare utanför Gränna i slutet av augusti 2013.

På sportfiskeredskap har under senaste åren flera rödingar på 6-7 kg registrerats. Individer runt 70-80 cm längd och 6-7 kg vikt kan vara 10-16 år gamla.

Även om beståndet av de riktigt stora fiskarna (4kg) de senare år minskat, är chanser att fånga en storröding på sportfiskeredskap i 2-3 kilosklassen större en på 40 år.

Rödingen är en av våra lynnigaste fiskar - storrödingen i Vättern är inget undantag!

För att lyckas är fiskemetod, fiskedjup och betesval avgörande. Trollingfiske efter röding är den vanligaste och kanske "säkraste" sportfiskemetoden. En och annan röding fångas på spinnfiske från land, likaså pimpelfiskas det en del från båt.

Under den varmare delen av året uppehåller sig rödingen huvuddelen av tiden under det så kallade språngskiktet, varför fisket då bör inriktas på djup mellan ca 15-35 m. Under de kallare delarna av året rör sig rödingen även i de högre vattenlagren.

Många hävdar att det är svårast att hitta och locka rödingen till hugg under våren - kanske främst beroende på att fisken oftast är mer "spridd" i vattenlagren p.g.a. den utjämnade vattentemperaturen vid denna årstid.

För att kunna fiska på de djup som krävs används med fördel djupriggar, vars 3-6 kg tunga lod för ner betet till önskad nivå. En s.k. blänkelänga med 6-8 roterande större lockskedar fäst direkt i djuplodet är en bra tackling för att locka till sig rödingen. I en linutlösare monterad ca 0,8-1 m ovanför blänkelängan / lodet fäster Du ditt bete, så att det hamnar ca 0,5 m bakom blänkelängans bakersta sked.

Man kan även fiska med mindre blänkelängor eller s.k. dodgers fästade direkt i spölinan. Fördelen med den förstnämnda tacklingen är främst att det är roligare att drilla fisk som inte har en massa extra plåtbitar att släpa på, vilka i sig gör motstånd och förtar en del av känslan.

När det gäller betesval finns mycket att väja på. Lätta mindre skeddrag, s.k. flutterspoons kan vara värda att prova, likaså mindre till mellanstora wobblers och s.k. "pluggar" med yviga rörelser. Under senare år har även tacklade naturliga betetsfiskar, helst löja i storlek 10 - 15 cm, börjat användas allt  mer med stor framgång.

Ska man ändå framhålla några beten som tveklöst fångar mycket fisk, blir valet den traditionella pärlemospinnaren och Apex i olika varianter. Guld, silver, pärlemor, gult, grönt, lila är gångbara färger i Vättern. Du ska köra långsamt, 1-2 knop funkar för det mesta, men det kan löna sig att öka eller sänka farten, speciellt tröga dagar!

Bra ställen att utgå ifrån när Du ska fresta sjöns storröding är Hjo, Granvik, Hästholmen och Gränna.

Under sommaren är många gånger fisket bäst under högtrycksperioder. Prova områden där vattendjupet är ca 20-50 m, fiska gärna av kanter, branter eller andra, från omgivningen, avvikande bottenstrukturer. Ett bra ekolod fångar i sig ingen fisk, men är till mycket god hjälp för att hålla reda på djup och betesfisk. Om Du ser mycket betesfisk på ekolodet, brukar det löna sig att lägga ner lite extra med tid på ett sådant område.

Ett utgångstips / tacklingsförslag för en julidag en normalsommar kan vara: Översta betet, förslagsvis en 7-11 cm lång wobbler eller flutterspoon, på 15-17 m djup. Andra betet, en Apex på 20-23 meter. Tredje, en pärlemospinnare, placerad 25-27 m under båten.

Om inget händer så variera fart, testa olika färger, beten och djup, men försök ändå att ha lite tålamod! Rödingen har oftast ganska korta, intensiva huggperioder och det är inte säkert att du valt fel bete eller djup, utan att rödingarna för stunden vilar sig mellan skrovmålen.

Att under en solig, varm sommardag, endast iklädd badkläder, uppleva känslan att fånga en av världens vackraste fiskar, i en av världens vackraste sjöar, är en stark upplevelse som man garanterat har med sig i minnet när vintern kommer och snön yr utanför husknuten!

Stor del av texten är hämtad från: http://www.vattern.org/